Tisdagen den 23/6 vaknade jag upp med ett "hängande ansikte".
Hö öga blinkade inte och munnen var sned.
Illfärd i ambulans med misstänkt stroke.
Tack och lov så var det inte det.
Det var varken fel på mitt hjärta eller min hjärna.
Jag hade drabbats av en Bells pares som förmodligen har utlösts av stress.
Första dagarna var besvärliga och jag var tvungen att ha ögat täckt hela tiden.
Solstrålarna och varje liten vindpust gjorde så fruktansvärt ont i mitt, redan, lidande öga.
Men nu, drygt 1 v senare, så mår jag mkt bättre och kan både blinka och äta normalt.
Måste dock ha täckande solglasögon när jag är ute så att ögat är skyddat mot ljus och vind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar